TH105/Reimus Spelavslutningar

Baserad på den engelska översättningen.

data/event/script/ed_reimuB.pl.jdiff

	――Hakurei-helgedomen.\. Denna helgedom ligger på gränsen mellan Gensokyo och Yttervärlden.
	Ockultbollarna blev nästan frisläppta,\. men Reimu lyckades stoppa dem i tid.
	\c[220,180,140]Mamizou: "Vad ska vi göra med henne då?"\. \c[170,200,170]Kasen: "Vi har samlat alla Ockultbollar,\. kan inte du sudda ut hennes minne med din vandringssägen?"
	\c[255,225,185]Sumireko: *snark*\. \c[220,180,140]Mamizou: "Nä, det är bara lite lek och stoj.\. Jag kan egentligen inte radera hennes minnen."
	\c[255,210,255]Reimu: "Kan inte hon bara bo kvar i Gensokyo för resten av henne liv?"\. \c[210,180,180]Marisa: "Nä, det kan vi inte heller göra.\. Hon har säkert en familj som skulle bli orolig."
	\c[170,200,170]Kasen: "Nu när jag tänker på det,\. så länge hon inte förstör barriären\. borde det inte göra något om vi släpper henne."
	\c[170,200,170]Kasen: "Och varje Ockultboll har återvänt till Yttervärlden, så...\. hm?"
	\c[170,200,170]Kasen: "Vänta nu,\. vad hände med den avvikande bollen?"\. \c[255,225,185]Sumireko: "??"
	Eftersom Den Stora Hakurei-barriären är en begränsning av sunt förnuft,\. kan saker i Yttervärlden med hög spirituell kraft få den att förvrängas.
	Ockultbollarna utnyttjade denna egenskap,\. eftersom de var mirakulösa kraftstenar från Yttervärlden.
	Genom att sprida rykten att ifall man samlade dem kunde de bevilja önskemål\. så kunde Sumireko dela ut bollarna över Gensokyo. Men,\. Månhuvudstadsstenen var annorlunda.\.
	Månhuvudstaden existerar inte i Yttervärlden. Reimu sa att hon inte visste om det var en slump eller med mening,\. men på något sätt hade den blandats ihop med de andra.
	\c[220,180,140]Mamizou: "Vi ser väl bara till att hon håller klaffen och skickar hem henne.\. Låter inte det bra?" \c[170,200,170]Kasen: "Hmmm..."
	\c[220,180,140]Mamizou: "Ta det lugnt,\. vi håller koll på henne"\. \c[255,225,255]Reimu och Marisa nickade.
	――Flera dagar senare.\. Ro och lugn har återkommit till Gensokyo.
	\c[255,210,255]Reimu: "Suck… Ännu en tråkig dag."\. \c[255,225,185]Sumireko: "Tjabaaa!\. Jag är tillbaka, typ."\. \c[255,210,255]Reimu: "Öh? V-va?\. DU IGEN-?!"
	\c[255,210,255]Reimu: "Lärde inte du dig din läxa?\. Den här gången ser jag till att du gör det." \c[255,225,185]Sumireko: "Men lyssna på mig,\. jag fattar lika lite som du!"\.
	\c[255,225,185]Sumireko: "Ända sen dess verkar det som, av någon anledning,\. att jag kommer hit varje gång jag sover.\. Alltså drömmer jag just nu."
	\c[255,210,255]Reimu: "Kan du bara komma hit medans du drömmer?"\. \c[255,225,185]Sumireko: "Japp.\. Jag sa ju att jag fattar lika lite som du."
	\c[255,225,185]Sumireko: "Fast jag tror inte allt jag gjorde förut bara var en dröm."\. \c[255,210,255]Reimu: "Hur dum tror du jag är?\. Inte en chans att du drö-"
	När Reimu försökte ta tag i Sumireko,\. gick hennes arm rätt igenom henne.
	\c[255,225,185]Sumireko: "Åh,\. klassen verkar snart tagit slut\. När jag vaknar upp säger jag farväl~."\. \c[255,210,255]Reimu: "Är det här på allvar? Du drömmer faktiskt...!"
	\c[255,210,255]Reimu: "Just det, jag glömde nästan bort...\. Efter allt som hänt glömde jag bort att ge dom här till dig.\. Mokou hälsar."
	\c[255,225,185]Sumireko: "Mokou?"\. \c[255,210,255]Reimu: "Den där knäppa tjejen som alltid brinner.\. Hon sa något om att du tappade dom medans hon visade dig vägen…?
	\c[255,225,185]Sumireko: "Juste, hon ja!\. …jaha, dom här är mina Zenerkort.\. Jag skulle ändå kasta bort dom."
	\c[255,210,255]Reimu: "Räcker för att vilja se dig igen, tycker jag.\. Vad sägs om att vi möts igen nästa gång,\. även om du bara drömmer?"
	\c[255,225,185]Sumireko: "Visst, varför inte?\. Jag vill fånga den där lilla människan också...\. Okej, jag kommer sen!"
	\c[255,225,185]Sumireko: "Mina drömmar utvidgas~."\. \c[255,210,255]Reimu: "Men bara drömmarna."\. \c[255,225,185]Sumireko: "Men bara drömmarna."
	På grund av att hon fastnat i Gensokyo\. kunde nu hennes själv ta sig förbi begränsningen, tillbaka till Gensokyo.\. Man kan säga att hon har blivit en del av Gensokyo, även om bara genom hennes drömmar.
	Hennes kropp kom kanske aldrig tillbaka till Gensokyo,\. men hennes tråkiga liv var nu alltid förändrat.
	Nya möten och spännande stunder blev del av hennes vardag.\. Snart blev hon välkänd. Alla roade sig över hennes berättelser från Yttervärlden,\. på ett liknande sätt som man roar sig över sagor.
	Men eftersom hon tyckte om sina drömmar lite för mycket\. och spenderade till mesta dels sina dagar med att sova,\. har hennes riktiga liv fått lida…
	Det sägs att den legendariska kejsaren Huang Di förstod kärnan i politik,\. genom att spendera tid i sitt ideella land i hans drömmar. Detta perfekta land i hans drömmar var det legendariska Utopia.
	Sumireko kunde inte bestämma sig för om Gensokyo var hennes utopi\. eller en fjärils dröm.\. Hur som helst var detta sommaren\. då Den Hemliga Förseglingsklubbens sanna aktiviteter påbörjades.